Ibland vill jag bara härifrån. Den här dagen har varit vidrig.

Det värsta är nog att jag känner på mig att det värsta trotsmonstret inte bor i Lova utan i mig.

När Lova tar fram sin gnällröst säger jag provocerande ofta blankt nej.

Vad det än rör sig om så vägrar jag. Torka bajs? Inte med gnällrösten.

Hämta vatten? Inte med gnällrösten.

Läsa saga? Definitivt inte med gnällrösten och så vidare.

Nej, nej, nej, nej.

Idag krossade jag porslin och skrek också.

Jag lider av rastlöst tvåbarnstrots framkallat av skrik och tja, treårstrots...