Alltså, jag älskar Skansen. Jag blir som ett mycket litet barn när jag får gå dit och överväger starkt ett årskort så att jag kan gå dit varje dag.

Jag vill bo på Skansen.

Idag var vi på Skansen.

Vi var 11 stycken vuxnaoch barn i en enda röra. Det var kusiner, sysslingar, farmor/mormor, faster, någons farfar, småsyskon och en farmor till.

Jag tror att jag hade mest kul.

Jag ringer dagis under frukosten  och meddelar att vi tar ledigt. Lova är rätt gnällig och har hostat inatt igen så jag har lite onda aningar men ler brett och tänker på fäbodar.

Ute är himlen stålgrå och sådär regntung. Fäbodar, Agnes, fäbodar!

Jag klär både mig och barnen i långärmat (Lova har i fyra dagar i sträck gått i yllebyxor och dubbla ulltröjor från Näva. Jag lyckades förhandla mig till ett byte av trosor igår och ett bad i förrgår, men det är också allt. Yllebarn.) och packar regnkläder och ullfiltar. Fäbodarna hägrar så vem bryr sig om lite regn?

9.35 kör jag ut genom dörren med två skrikande barn och ett lite ansträngt leende på läpparna.

Så fort vi har börjat rulla somnar Tyra och Lova blir glad. Tack, gud.

Tunnelbanan är varm. Lova klär av sig kofta, mössa och halsduk. Så småningom även skorna. Jag svettas redan. Tyra fortsätter att sova tlls vi kommer till Slussen.

10.45 tar vi färjan från Slussen. Jag ammar Tyra som för ovanlighetens skull åker vagn. Dubbelvagnen är helt galet lättkörd! Jag cruisar förbi en hel rad lyxvagnar och skrattar högt inombords.

Ammar på färjan, Lova tittar på vattnet med farmor.

Vi kommer fram till Skansen och kommer preciiis in genom biljettluckan. Inte helt handikappanpassat direkt. Blöjbyte och toalettbesök.

Handikapphissen var trasig så Agnes Hulken Lundgren fick ta rampen istället. Sen blev jag Bruce Banner igen och bjöd Lova och kusin på karuselltur medan Lovas lillkusin åt och Tyra sov.

Första backen upp mot Bollnästorget (Hulken igen) bjöd på en fin överraskning. Ett gäng italienska turister var helt ivägen och när jag skrikit "scuza" åt dem och lyckats klämma mig förbi sa det PANG!

Jag tittade väldigt argt på turisterna tills jag insåg att det var jag som sagt pang. Vagnen rättare sagt. Ena bakhjolet för att vara exakt. Total punktering.

Det var bara att fortsätta, inte tänkte jag låta en liten ynka punka stoppa mig inte!

Det blev mördarvarmt. Alla svettades ihjäl och såg ut som om de ville hem. Fäbodar för bövelen! Älgar!

Det gick bra, vi åt uppe på Solliden (bjudlunch! Bästa bästa!) och alla barn fick glass utom bröstbarnen och Lova. Hon såg lite besviken ut tills jag tog med henne in och hon fick välja precis vilken frukt hon ville. Tänk att en mandarin kan göra ett barn så lyckligt.

13.30, de andra går till lill-Skansen medan jag byter blöja och ammar.

Efter lill-Skansen misslyckas vi med att se några andra djur än vildsvin och visent innan jag får reda på att ponnyridningen bara har öppet 45 minuter till. Här finns ingen tid att förlora. Lova har pratat om att få rida på Alfons i ett helt år. Skulle vi missa det idag skulle det inte bli ett dugg kul att vara mamma...

Jag uppviglar de andra barnen lite snyggt, ler urskuldande mot de vuxna och styr bestämt kosan mot klocktornet.

Alfons vilade men det fanns två andra vackra ponnyer (heter det faktiskt trots att det låter fult) där: Ceder och Trojh.

Lova får på sig en hjälm och sätter sig tillrätta i sadeln på Ceder. De andra hinner ikapp oss och vi blir lovade en ridtur för varje tindrande unge.

När Lova ridit klart visar det sig att ett av de andra barnen (en syssling, tror jag) har ångrat sig och inte alls vill rida. Vad händer? Jo, Lova får hennes biljett! Lyckan är total!

Hon sitter så stolt och rak och fin i sadeln och ropar "här kommer jag ridandes" när varvet är slut.

Synd att jag är så allergisk och fattig, annars hade ridning kunnat bli Lovas grej, tror jag.

15.00, alla andra vuxna har tröttnat så vi går och kissar innan vi går tillbaka till färjan. Tyra? Hon sover.

15.30 missar vi färjan. Jag byter blöja och bråkar lite med Lova om skorna. (Pilla med spännena eller ge fan i?)

15.45 färjan avgår mot Slussen. Jag ammar och Lova äter macka.

Jag bestämmer mig för att gå till Gamla Stans T-bana och på vägen dit hälsar jag på Stefano på jobbet. Stefano spelar säckpipa i det tyska pipe-metalbandet Cultus Ferox och jobbar som bartender på samma ställe som Johan kockar på.

I sommar ska vi jamma lite, Stefano och jag. Han på säckpipa, jag på dans. Det kommer att bli skitroligt!

När vi svänger ner på Tyska Brinken säger jag till Lova att hon får somna om hon vill. 2 sekunder tar det, sen sover hon med en smutsig hand på lillasysters mage. Kärlek.

Snus till Johan, idioter i tunnelbanan, både i spärren och på perrongen. Om spärrvakterna visste hur sjukt svårt det är att fly från väktare med en full, punkterad dubbelvagn kanske de skulle ge fan i att anklaga en för att försöka planka bara för att de pratat i telefon och därför missat att man visat sitt lilla accesskort för den lilla dosan och fått det glada pipet och den gröna pilen.

Johan kallar det för "de små uniformrenas makt". Om man upplever maktfullkomlighet i en fucking SL-spärr är man ju rubbad.

En gammal gubbe snodde hissen.

Sen kom tåget i alla fall. Lova sov, Tyra skrek, jag svettades. Jag stod kanske 20 cm från dörrarna och folk trängde sig ändå förbi. Hallå, barnvagnar och rullstolar har företräde i vagnsluten och jar är inte så dum att jag står längst fram eller längst bak i tåget.

Vi fick vackert ta nästa tåg.

Vi kom på efter lite kämpande och överkörda tår (flytta på er eller skyll er själva.

Jag fick fäkta bort en massa folk som trodde att min vagn var något slags handtag samtidigt som jag försökte ge Tyra nappen och sjöng folkvisor för glatta livet.

Vid Gullmarsplan kundejag äntligen sätta mig med Tyra i knät. Den ungen vill bara stå eller sitta när hon är vaken!

Resten av hemvägen gick bra. Jag fick sjunga hrla vägen mellan tunnelbanan och hemmet, huta åt ett gäng ungar som spred frigolit omkring sig medan föräldrarna bara tittade på och såg fåniga ut och hälsa på en massa folk innan jag äntligrn kunde gå in och klä av mig. Yes, jag bloggar i bara underkläderna.

Nu ska jag laga någon slags middag.

Jag har lämnat dieten bakom mig. Den ledde mest till depression och dessutom fick jag inte tag på akupunktören för en ny tid.

I morgon ska jag  till min vänn Janne som är ayur vedaläkare. Vi får se vad han har att säga.

Bilder från Skansen kommer så snart jag lyckats lista ut hur man laddar in biler från en iPhone.

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag bloggen till   www.lillaskruttet.wordpress.com   Jag gör det inte för att jag direkt vantrivs här men jag måste kunna blogga från mobilen och wordpress hade en sån tjusig och enkel app till iPhone.   Häng på! ...

Sådär ja. Då har jag varit på Veda lila och handlat diverse ayurvediska preparat som förhoppningsvis ska hjälpa mig i kampen mot allergi och stress. Dessutom lyxade jag till det med lite rosenvatten och så blev det Neemolja och Ghee till Johan.  ...

Jag är inte gjord för barnvagnar. Jag blir tokig av att försöka få logistiken att funka. Nej, nu blir det bärsjal för hela slanten. Ryggen får säga vad den vill. ...

BVC idag alltså. Körde dubbelvagnen för tredje dagen i rad med lyckat resultat. Det är fortfarande knepigt att trösta Tyra i vagnen men det går bättre och bättre. Sjalen vinner fortfarande överlägset men det är skönt att ge rygg och ben en paus ibl...

Jag är ju förvirrad. I förra inlägget skrev jag ju att jag skulle på 40-årskalas. Helt fel. 50 år var det, varken mer eller mindre. Galet trevligt!   Jag hittade en bok om ayahuasca (en ört som används av schamaner hos amerikas urinvånare för...